"Lilla Märta, hon är vår riksdagskandidaaat!"

När jag och pappa kollade runt i Secondhand-butiken, hittade jag flera bra filmer. Det började med att jag hittade Erin Brocowich, som jag tänkte att mamma skulle gilla. Sen rann det bara iväg. Fram för lilla Märta. BenHur. Schindlers List. Underbara filmer, kändes nästan som att häda att bara betala 15 kronor styck för filmerna.

Nu har jag varit kultiverad också! Såg på teaterföreställningen ME - Marilyn och Edith, på Kulturhuset Ängeln. Den var genomtänkt och fick mig att skratta. :) Sen var det en flamencouppvisning. Jag förstår mig inte på dans så mycket, men det var häftigt! Programvärden sjöng "hopplösa låtar" mellan varje uppträdande, bland annat av Thåström och Allan Edwall. Det bästa var nog ändå när han läste upp en dikt, som på ett Poetry Slam. Man kanske borde börja med det?

Herr Skipper.

Pratar med Micke om mat och träning.

"Om du cyklar en timme får du ju äta glass."

Förbannade dietist.

When no hope was left inside.

Fick precis höra att en kille som gått på min skola inte lever längre. Kände honom inte direkt, men har ju alltid vetat vem han var. Skänker mitt stöd till familjen, ingen ska behöva lämna livet så ung. Vila i frid.

Plugg och kanelbullar.

Hepp, sjuk lärare igår också. Därmed hade jag bara en lektion, som var skönt. Ändå kom jag hem halv fem, men det var för att jag både pratade med studievägledaren och gick och klippte mig. Kul, jag måste bli klar med skolarbetet nästan en vecka innan planerat. Jag måste ju skicka in mina betygkompletteringar senast 28:e november. Skojs. Fast jag skulle kunna göra alla uppgifter i religion på en vecka om jag ville, så det är ju inte direkt kris. Men visst är det skönt att gnälla?

Senare på kvällen blev jag sällskapssjuk, och gick över till Benjamin för att tigga en promenad. Men han var sjuk, så jag fikade med hans mamma istället. Det var trevligt :)

Die motherfucker, die.

Linus tyckte att jag skulle skriva om nåt roligare, fine. Jag var uppe och spatserade på taket igår. Inte lika lätt och graciöst som sotaren direkt, men jag dog inte i alla fall. Hade på mig en hemsk, skrikande grön sele och försökte gå metern fram till skorstenen utan att ramla och dö. Kikade ner i skorstenen och såg den äckliga bålgetingkupan. Det surrade flera getingar därnere, och flera runt skorstenenen också, som jag upptäckte en aning för sent. De attackerade mig, och jag flydde så fort jag kunde till vindskupan och stegen ner. Jag förstår verkligen sotarn. "Om jag skulle börja sota i deras hem, skulle dom bita lilla sotarn." ;D Men nu har jag i alla fall varit uppe på taket, känner mig fett häftig.

Nu har vi i alla fall börjat att röka ut dom, känns skönt. Hoppas att dom fattar att om dom inte försvinner, så dör dom. Om dom inte försvinner av sig själv ska jag personligen sticka ner nån påle i skorstenen så deras hem förstörs. Det vill säga, jag kommer riskera mitt eget liv, dom kommer ju inte direkt bli glada på mig. Men vad skönt det vore att göra det. Såå.. Linus, var det tillräckligt vitsigt?

In love with a chimneysweeper.

Sotaren kom på besök idag. Jag tror alltid att sotarna ska vara svarta i ansiktet av sot, men nej nej. Det var en blond, ung och snygg kille. Jag trivdes som fan. Det bästa är att han kommer tillbaka hit, eftersom han inte kunde sota skorstenen. Vi har ett gulligt bålgetingbo där. Nej, fy fan vad äckliga dom är. Nästan lika stora som småfåglar, och dom låter som jumbojets när dom flyger runt. Imorgon ska vi försöka få bort dom ur skorstenen, genom att spruta ner gift där. Dvs, jag ska upp på taket och göra det, eftersom jag är minst. Bussigt. Aja, ska bli skönt att ta död på jävlarna i alla fall. Dom skrämmer ju livet ur mig varje gång dom schwuschar ut ur öppna spisen och anfaller.