"Ursäkta, jag har några kossor i halsen!"

Klockan är redan sex, förstår inte att dagen har gått så fort. Tyckte föreläsningen slutade nyss. Var en del tjat om att fett binder mer energi än kolhydrater, med mer eller mindre detaljrik information. Föreläsningen var bra ändå, en riktigt bra föreläsare för ovanlighetens skull. Favoriten den här kursen är nog Tummen, en jättegullig farbror som pratade om blod. Fick tillbaka tentan också, det var en skojig upplevelse att läsa igenom alla tokiga svar. Min defintion av Hamstringsmuskeln var nog inte riktigt helt korrekt. ;)

Hade respirationslabb igår, var nyfiken innan hur jag som astmabarn skulle klara mig. Fick lägre värden än de andra, hamnade under normalvärdena. Men procenten jag andades ut blev ändå normal i slutändan, eftersom de två värden som det hängde på var i jämvikt. Intressant. Det var fan roligast att blåsa i PEF-mätaren, alla hade kossor i halsen. ;) Var lite orolig där ett tag att hela mitt innanmäte skulle ha fastnat i mätaren.

Efter att jag och Malin betett oss som två efterblivna på Willys, ("SIMON! Jag är två meter ifrån en livs levande limosin!" "Ja, vi ska ha korvbröd, men inte så många!") begav vi oss till Lustgården vid Tybble för att grilla med ett par klasskamrater. Kanske inte höll så hög mysfaktor eftersom det var kuling, men det var trevligt ändå. Vid nio sprang vi och "köpte tidningen", ett mycket bra initiativ eftersom känslen i fossingarna börjat försvinna. Mysig kväll med tjejerna! :) När Malin och Hanna blivit hämtade, mötte jag Henrik och Simon. Tog mig ett par åk på Henriks nyinköpta longboard sådär vid tolvsnåret. Kändes först som att de skulle bli tvungna att kalla på ambulans, men det gick bra till sist. Riktigt kul att åka bräda! Får se om jag får åka mer när det blir fint väder!

Korten ligger öppna på bordet nu. Smärtan river i bröstkorgen och tårarna har runnit hela eftermiddagen. Men ändå känns det bättre nu. Var bara lugn, allt kommer att ordna sig.

Oj, är det redan söndag?

Veckan har gått läskigt fort. Antagligen beror det på att vi enbart haft föreläsningar två dagar, sen har det varit "ledighet" resten av veckan. Onsdag var en produktiv dag; skrev klart laborationsrapporten och lagade mat till Simon tillsammans med Henrik. Så vi tre satt i min korridor och åt middag framför Rent hus, för att sedan kila till Simon och se Yes man. Kommer ihåg när jag såg den på Lucia Movie Night, satt och grät av skratt kontinuerligt under hela filmen, så himla rolig. "Ca." ;) Norm är ett så underbart påhitt. I torsdags picknickade jag med alla tre pojkarna i Stadsparken, hur mysigt som helst i det härliga vädret. På kvällen gick jag och Henrik ígenom cirkulationen och blodet, vi var väldigt duktiga. Ritade upp schematiska bilder på alltsammans i mitt eminenta sammanfattningsblock, oerhört vackert. I fredags var vi hemma hos Henrik och såg The big Lebowski. Pojkarna drack White Russian i samma goda takt som i filmen, jag var dock inte lika kvick. Var nog lite väl koncentrerad på tigerkakan som Simon bakat innan. Jag handlade ingredienserna till den, var tvungen att surt (haha) spatsera i ösregnet till Ica. "Jag är sur." Aja. Härligt att träffa killarna i alla fall, lyssna på Simons spellista på Spotify och sjunga utan att behöva bry sig. Saknar Mickes gitarr, skulle behöva den nu. Lärde mig bara Vem kan segla, Tom Dooley och början på Sweet child o' mine under de månader jag hade den. Ja herregud. Simon ger mig lust att börja lära mig spela gitarr igen och sjunga dessutom. Har suttit och övat hemma, har sjungit Hero of war, Not forever och diverse andra låtar för att försöka komma i form. Men får bara göra det inne hos mig i fortsättningen, för man blir uppenbarligen hyschad på om man sjunger ute i köket. Satans omusikaliska granne. (Tolka hur ni vill.) Josefine kom hem igår, så vi och Malin och Henrik har pluggat till tentan nu i helgen. Igår blev inte så mycket gjort, men vi hade riktigt roligt! Idag har vi gjort klart seminarieuppgifterna i alla fall, alltid något.

Nu ska jag kila iväg och laga pennepasta, ostsås och bacon till mig själv. "Det är ju söndag idag!" Sen ska jag kolla på Sally som jag har fått låna av Josefine, älskar den serien. "Ännu en dag i paradiset. Man vaknar med blodsockret nere i fotknölarna och vill aldrig lämna sängen." Haha! Så tänker jag bara på Josefine och hennes klockrena imitationsbild på Sally, så sjukt likt. Jag blir så glad. (Tänker på Josefine och blir glad när jag ser Axe-reklamen också, men det är ju en annan historia) ;) <3

Nyckelord för det här inlägget: Simon, Henrik, plugg, Malin, Josefine. ;)

Please tell me how it feels to live in a million dreams.

Har precis kommit hem från Josefine, vi har suttit och skrivit på våra laborationsrapporter. Jag har kommit en bit på väg nu, känns väldigt skönt. Ska sitta med den imorgon också med Hanna och Malin, förhoppningsvis är den helt klar när jag lämnar skolan. Haha, innan jag skulle gå ville Josefine att jag skulle visa upp min uppsvullna fot jag skaffat mig idag (läs nedan). Jag älskar hennes reaktion - "Nämen herregud! Oooh! Men.. Den ser ju helt.. Oproportionerlig ut!" Hon är så rolig. :) Sedan gick jag hem med min vackra gång i natten. Frukta icke! Det är ej Frankensteins monster som vandrar mellan husen i Tybble i natten - det är bara Elena med en uppsvullen, ömmande och lattjo fot.


Så, nu till förklaringen till foten. Jag skippade föreläsningen om syra-/basbalans imorse, och senare när jag cyklade till skolan blev jag tydligt straffad för det. Vurpade med cykeln utanför Långhuset, fastnade med högra fossingen i ekrarna på framhjulet och fick låret närainpå spetsat av stödet på något oförklarligt sätt. Ja, vissa straffar Gud direkt. När två snälla människor kom fram för att se hur det var med mig, kopplade jag helt bort smärtorna. Såg nämligen att min kära cykel var kvaddad. Det visade sig senare att framhjulet enbart snurrats ett helt varv, så det var en enkel skada att åtgärda. Kände mig smått fånig när Simon demonstrerade detta genom att vrida tillbaka hjulet med minen "rätta mig om jag har fel.." Jag skyller på chocken. Fick foten omlagd på Campushälsan och troligtvis är det bara en hel del blodkärl som har brustit, därav smärtan. Tycker det är så fachinerande när blodkärl läker efter de har gått sönder. Aja, efter det har jag linkat runt hela dan likt en patient med droppfot. Oerhört charmigt. Eller som Jocke skulle sagt; Scheeexy.

Det var trevligt när han var här i helgen! Såg på division 5-fotboll i fredags tillsammans med Henrik, Simon och Erik, fullkomligt underbart. Det bästa var hur "linjedomarens" beteende inte spelade så stor roll. En pinne som skulle motsvara en flagga i ena handen och en öl i den andra. Härligt med division 5. ;) I lördags tvingade jag Jocke att se på Eurovision, han var oerhört lycklig. Ungefär lika lycklig som Sofia varje gång hon hörde Norges bidrag. ;) Det pratades en hel del om tatueringar, och Jocke krossade nästan min stora tatueringsdröm. Jag skulle behöva göra den väldigt stor, över hela ryggen, ifall det ska bli snyggt. Får lägga den på is ett tag, den ska bli gjord någon gång. Har suttit och knåpat på idén till en ny, och den känns väldigt realistiskt och bra. Kommer göra minst dubbelt så ont som jag har i min fot just nu, men det är det värt. Den kommer att bli underbar! Så behöver den inte vara stor heller, det är najs.

ABC - Du är i mina tankar, EKG - Mitt hjärta det bankar.

Hanna åkte hem för ett tag sen. Vi har tittat på Rent hus och Grey's Anatomy, ätit godis och lyssnat på en massa musik från Spotify. Satt och grät i slutet på Grey's, det var så fint. Det var mysigt att ha Hanna här och bara titta på tv och ta det lugnt, koppla bort plugget en stund. Vi satt tillsammans med Malin och Natalie och försökte råda bot på seminarieuppgifterna tidigare idag, men vi kom inte så långt. Hjärnan bara totalvägrade att samarbeta, kunde knappt slå i boken ens en gång. Det enda jag bidrog med var att slänga mina åhörarkopior om cirkulationen mot Malin och stolt gapa "SE HÄR! Vila - 5 LITER BLOD! Fysiskt arbete - 19 - 30 LITER BLOD! En stor SKILLNAD tamefan!" Är oerhört nöjd med min egen insats.

När vi hade gett upp gav jag och Malin oss in till stan. Jag hämtade ut mina bilder från Expert, är så nöjd! Har 100 bilder till att välja ut nu, tack vare Hanna! Såg att den kära doften jag vill ha finns på Kicks för ett överkomligt pris. Vi fikade med glass (vart är kolan?) och kaffe och tittade på bilderna jag hämtat. Trevlig stund det där. :)

Imorgon ska det fortsättas pratas om blod, tycker att det är roligt. Rätt kul att det är vävnad som är flytande, låter helt lattjo. Sen tycker jag att det är ballt att/hur erytrocyter (röda blodkroppar) får plats i de pyttesmå kapillärerna. Jag slutar aldrig fachineras av kroppen. Kvart över ett är det dags för blottarrocken - EKG-laboration på gång. Det ska bli kul att sätta elektroder och mäta EKG, puls och hjärtfrekvens, fast det är en smula obehagligt att behöva ta av sig på överkroppen. Men det är väl snarare så att mina kurskamrater får värre men för livet än vad jag får. ;) Var rätt roligt att se killarna komma ut från laborationsrummet idag, se dom knäppa sina skjortor. Antar att man skulle ha blivit en smula misstänksam om man inte vetat att det var EKG-laboration som stod på schemat.

Det var en mysig dag igår. Skrattade med Josefine tills jag grät floder åt det intelligenta utrycket "En liten asiat är mycket mindre." Egentligen löd hela uttrycket "En liten asiat är mycket mindre en än en stor europé." Tyckte inte det blev bättre så, men ändock. Efter en välbehövd tupplur tog jag och Simon en promenad till Stadsparken. Vädret var mysigt vårvarmt och det doftade syrén hela vägen. Mötte upp Emma vid slottet för att gå och fika tillsammans på Prego, helt klart bästa mat-/fikastället på Campusområdet. Ligger i Musikhuset, som motsägelsefullt nog är det lugnaste stället att sitta och plugga. "Termin 1..!" Hihi. ;D Sen gick hem till Simon och tvingade pojkstackarn att se Eurovision. Lika roligt varje år att se vilka nyllen som skickats för att göra succé i stora Europa. Värst var nog mannen i de vita byxorna, han rörde sitt höftparti värre än någon kvinna någonsin gjort. Otäckt.

Inte många timmar kvar till 06.30 (el. 07.52.) nu. Natti, puss.

Why can't I get trough to you?

Marija Serifovic - Destiny (Molitva in english)

Kommer ihåg hur arg jag var när den vann 2007. Antar att det var mycket som spelade in; att jag inte fattade vad människan sjöng om, att jag ville att en annan skulle vinna so badly och att jag störde mig på hennes manhaftighet och hela framträdandet. Men hennes röst går ju fan rakt igenom till märgen och låttexten på engelska är underbar. Såå, det årets vinnarlåt i Eurovision, på engelska.

Rock, jag är (var) i Stockholm!

Efter 1½ timmes vridandes i sängen utan att somna om står jag inte ut längre. Bättre att gå upp och försöka bli trött än att ligga och muttra och irritera sig över att man inte kan somna. Eftersom jag inte har berättat om mitt senaste besök i den kungliga hufvudstaden kan jag ta tillfället i akt och göra det.

Tog som vanligt bussen till Stockholm (den här gången satt jag och väntade i tjugo minuter innan tolvan från Studentgatan gick, men bättre det än att stressas ihjäl i en taxi på grund av tidspress och pengabränning). I Västerås klev det på en pratglad dam, så timmarna till Stockholm gick snabbt. Det var fantastiskt att prata med henne, hon hade så mycket att berätta. Uppenbarligen var hon närainpå åttio, men såg inte ut att vara en dag över sextio. Har hört att man ser yngre ut om man verkligen lever sitt liv. Jo, jag tackar jag. Själv känner jag att jag ser ut att vara i samma åldersgrupp som min kära mamma. Hur som helst, damen på bussen fick mig att förstå att livet handlar om att testa och våga sig på det man tror man inte vågar. Tack för det. :)

Väl framme skulle jag ta bussen ut mot min gamla hemstad/-by Vaxholm. När jag inte varit där på ett tag känns det först som att det ska kännas bra att åka dit. Men så fort man åkt förbi Östra Ryds kyrka, och det sitter ett par stekare framför en som tjatar om repor i vattenskidorna, träningsbagen en av dom jobbigt nog måste flytta på och vilken champagnefest det kommer bli på Kullarna kvällen efter.. Nä, då känns det fan inte bra. Senare, då man åker den korta svängen Västerhamnsplan - Söderhamnsplan, ser människorna med bakåtslickat hår, sjömansinspirerade kläder och bara fötter - bara för att det är Vaxholm. Då undrar jag vad jag gör där. Jag har många fina minnen därifrån, jag älskar Vaxholm. Men mycket gör ont på grund av det där stället också. Det blir för intimt att åka dit, jag tycker inte om det riktigt.

Möter upp Martina som får min oro för allt att försvinna. Vi köper hamnburgare på Winbergs som vi glatt mumsar i oss på båten ut till Tynningö, min gamla ö, där vi ska träffa Emelie och Bella. Jag hade ett liv där, men inte längre. Födelsedagsbarnet bjuder på vin innan vi sätter oss på en båt in till stan igen. Det blev middag på Hard Rock Café, där jag tidigare enbart avnjutit Smirnoff Ice. Tja, man kan ju lugnt säga att jag var mer nöjd med sällskapet och rockstämningen än med maten. Hur mycket vill du lämna i dricks? Read my lips - zero. Mysigt att gå ut och äta i alla fall med vännerna, inte ofta man gör det på något lite mer tjusigt ställe. Kommer ihåg förut, då vi fyra åkte in till stan och skulle äta. Frasen "Vart ska vi äta?" betydde helt enkelt vilken McDonald'srestaurang vi skulle gå till. Efter Hard Rock Café gick vi till nyöppnade 90's och dansade till Eiffel 65, Drängarna och ABBA - så som det ska vara. :) Det där är nog det bästa jag vet, att gå ut och dansa med kompisarna till den musik vi växte upp med. Jag var ung när jag fann Gud på ett dansgolv - en stadig puls som hackade sig in.

Jag och Martina sov över hos hennes bror och hans familj, vilket resulterade i att vi vaknade relativt tidigt av barnskratt. De var bland de sötaste och mest härliga ungar jag har träffat på, men jag har ingen vidare hand med barn. Vet inte riktigt hur jag ska bete mig. Efter vi kilat därifrån åt vi frukost på McDonald's. Det var verkligen längesen jag åt deras toast, dom är ju så goda! Vi satt där och pratade i timmar, sådär som det ska vara. Vill aldrig gå därifrån. Vi åt glass (finns det kola?) och drack oekologiskt kaffe. Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan dom där stunderna. Finns inte med på kartan. Innan Martina var tvungen att gå på Vaxholmsbussen hade vi skrattat åt Galenskaparna & After Shave, samt Hey Baberibas imitation av Maud Olofsson. "Jaa, då ska vi se vad dom här har för verkan på Lill-Maud." ;) Hur kul som helst när dom sätter in en person i helt fel miljö, när det är uppenbart att det är fel. Men men. Det gör ont att säga hejdå till sin vän.

Det var nog det jag hade att säga. Ursäkta kvaliteten på inlägget, men klockan är faktiskt fyra på morgonen. Det blev långt, det är då en sak som en säker. Nu tänkte jag hoppa i säng och försöka somna om, får se hur det går. Natti på er.

Tentafirar med varm choklad & Berts röjiga rockliv.

Såja, nu är tentan över! Var klar runt kvart över tio, samtidigt som Hanna, så vi satte oss och väntade på Malins och Josefines ankomst. När de kom diskuterade vi svaren.. Visade ju sig ganska snabbt att jag missat tio poäng, och säkert fler därtill. Men det är inte så konstigt, satt i princip och gissade igenom hela endokrinologin, Elghens kära område. Att se dom frågorna var som ett slag i ansiktet, så jag lugnade mina nerver genom att räkna ut hur många poäng som krävs för godkänt respektive väl godkänt. Maxpoäng var 69, så 60% av det var 41 poäng cirkus, respektive 58 poäng. Väl godkänt, ja den var ju rolig. Det kändes som att jag klarade godkäntgränsen, men man vet ju aldrig. Så off som jag svarade på endokrina systemet kan det ju sluta hur som helst. Men om jag nu får godkänt, har jag alla mina pluggkamrater att tacka; Malin, Hanna, Josefine, Natalie och Ziba. Har tillbringat dagar och nätter tillsammans med de tre förstnämnda i olika hem, Musik- och Prismahus. Har blivit bjuden på fantastiskt god mat, diverse godsaker och skratt som värmer och glädjer. Jag är glad och mår så bra.

Reflections in my mind, thoughts I can't define.

Har precis kommit hem, har umgåtts med Henrik, Simon och Erik sen åtta typ. Satt först utanför Simons fönster och lyssnade främst på Eriks ytterst positiva åsikter om discot 48h. :D Annars har vi promenerat en del, hälsat på hos både den ena och den andra. Tur nog blev det ingen visit hemma hos mig, ser ju förskräckligt ut härinne. Det är roligt att vara med dom i alla fall, fina människor dom där. :) Synd att jag missade Simons C-uppsatsseminarium imorse, hade varit kul att gå på.

Jag och Josefine satt och studerade flitigt innan jag kilade till pojkarna. Gick igenom cellen, vävnader och diverse spinala nerver. När vi skulle gå igenom metabolismen blev det otäckt, blev så mörkrädd att vi bestämde att hon skulle kila hem till mannen sin. Det var ju dags för middag också, så det passade ju utmärkt!

Nej, nu är det läge för kvällsvickning! Ska ju upp till bussen till Stockholm om några timmar, packa och så vidare. Natti, puss.

För exakt ett år sen sov jag där. Satan vad tiden går.
Toto - Stop loving you
Toto - Africa