Vart är samhället på väg?

Jag tyckte det var jobbigt nog att transportera mig med två knökfulla Willyskassar från Almbyplan till Baronbackarna, men då hade jag ingen aning om vad som väntade mig hemma. De såg så oskyldiga ut, de små ungarna vid min port. En gullig knodd fattade tag om handtaget till portdörren och använde sina kilon till att häva upp dörren. När ungen sedan höll upp den åt mig skådade jag ljuset i samhällets tunnel och tackade glatt. Det borde jag icke ha gjort, för då lyser det arma barnet upp och säger: "Man ska hålla upp dörren för gamla tanter - det har mamma lärt mig!" Ett litet djävulsbarn alltså (vilket förklarar det missledande ljuset.)


Barn är för gulliga.

Tre pass kvar på TIVA.

Nu är en vecka på Thorax-intensiven avklarad! Tre pass till nästa vecka och sen är det dags för Ortopedkirurgen. Det har varit en fantastisk vecka, har lärt mig massor! Eftersom de flesta av patienterna kommer direkt från operation och sedan överflyttas till en avdelning efter ett dygn hos oss, har jag haft chans att träffa bland annat narkossköterskor och kirurger. Frågar på som ett femårigt barn och fyller huvudet med information. Har gjort iordning och gett läkemedel, både subcutant och i CVK, och idag har jag även tagit mitt första venprov! Har haft superbra handledare som förklarar allt de gör och låter mig vara mycket delaktig. Den ena dagen har inte varit den andra lik, det varierar mellan planerade operationer och akuta omhändertaganden. Häromdagen var jag med och assisterade när ett pleuradränage sattes in, så det har övats steril uppdukning och aseptik! Perfa. Nu ska jag ta på mig smycken och parfym då jag och Simon strax ska bege oss till Erik. Det har saknats må jag säga!