Har precis kommit hem från Josefine, vi har suttit och skrivit på våra laborationsrapporter. Jag har kommit en bit på väg nu, känns väldigt skönt. Ska sitta med den imorgon också med Hanna och Malin, förhoppningsvis är den helt klar när jag lämnar skolan. Haha, innan jag skulle gå ville Josefine att jag skulle visa upp min uppsvullna fot jag skaffat mig idag (läs nedan). Jag älskar hennes reaktion - "Nämen herregud! Oooh! Men.. Den ser ju helt.. Oproportionerlig ut!" Hon är så rolig. :) Sedan gick jag hem med min vackra gång i natten. Frukta icke! Det är ej Frankensteins monster som vandrar mellan husen i Tybble i natten - det är bara Elena med en uppsvullen, ömmande och lattjo fot.Så, nu till förklaringen till foten. Jag skippade föreläsningen om syra-/basbalans imorse, och senare när jag cyklade till skolan blev jag tydligt straffad för det. Vurpade med cykeln utanför Långhuset, fastnade med högra fossingen i ekrarna på framhjulet och fick låret närainpå spetsat av stödet på något oförklarligt sätt. Ja, vissa straffar Gud direkt. När två snälla människor kom fram för att se hur det var med mig, kopplade jag helt bort smärtorna. Såg nämligen att min kära cykel var kvaddad. Det visade sig senare att framhjulet enbart snurrats ett helt varv, så det var en enkel skada att åtgärda. Kände mig smått fånig när Simon demonstrerade detta genom att vrida tillbaka hjulet med minen "rätta mig om jag har fel.." Jag skyller på chocken. Fick foten omlagd på Campushälsan och troligtvis är det bara en hel del blodkärl som har brustit, därav smärtan. Tycker det är så fachinerande när blodkärl läker efter de har gått sönder. Aja, efter det har jag linkat runt hela dan likt en patient med droppfot. Oerhört charmigt. Eller som Jocke skulle sagt; Scheeexy.
Det var trevligt när han var här i helgen! Såg på division 5-fotboll i fredags tillsammans med Henrik, Simon och Erik, fullkomligt underbart. Det bästa var hur "linjedomarens" beteende inte spelade så stor roll. En pinne som skulle motsvara en flagga i ena handen och en öl i den andra. Härligt med division 5. ;) I lördags tvingade jag Jocke att se på Eurovision, han var oerhört lycklig. Ungefär lika lycklig som Sofia varje gång hon hörde Norges bidrag. ;) Det pratades en hel del om tatueringar, och Jocke krossade nästan min stora tatueringsdröm. Jag skulle behöva göra den väldigt stor, över hela ryggen, ifall det ska bli snyggt. Får lägga den på is ett tag, den ska bli gjord någon gång. Har suttit och knåpat på idén till en ny, och den känns väldigt realistiskt och bra. Kommer göra minst dubbelt så ont som jag har i min fot just nu, men det är det värt. Den kommer att bli underbar! Så behöver den inte vara stor heller, det är najs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar