"OJDÅ! Jag TAPPADE den! Så DUMT!" :)

Peace & Love är förbi, och det var mysigare och roligare än förväntat. Natalie och hennes kompisar gjorde allt, de var öppna och lättsamma och fick mig att känna mig hemma. Med det bästa vädret på länge och dunkande musik från festivalområdet satt vi och åt fantastiskt goda pizzor i gräset. Fick se en hel rad med band jag ville se, så det var underbart! Bland annat Volbeat, Melody Club och två av Winnerbäcks konserter. Jag och Sara var mycket för samma artiser, så vi gick tillsammans mycket, vilket var väldigt roligt. Vad bra man mår när man får en så bra kontakt med någon man känt så pass kort att man kan räkna timmarna. Blev många bubblande skratt! Mötte Daniel en del också, stötte först ihop på en visgubbekonsert helt otippat. Blev dock ingen Winnerbäckkonsert tillsammans, eftersom telefonnätet i Borlänge ej klarade av att invånarantalet i stan ökat med 100%.. Svårt att få kontakt med folk. Peace & Love får i alla fall mycket väl godkänt, trots att jag är förstagångsfestivalare och egentligen inte har så mycket att säga till om. Fred och definitivt kärlek fanns det gott om! Detta blev förevigat på foton där min nöjda min var med (med eller utan mat.) <3>

På söndagsförmiddagen (heter det gryning vid tio?) hämtade Simon och hans föräldrar mig för att åka till deras landställe i Gagnef. Ett sött samhälle med vatten och traditionella stugor och trollskog runtomkring. Min gamla trollrädsla kröp fram en kväll, då vi pratade om trauman från barndomen. Låg panikslagen med huvudet in i hörnet på soffan med Bergakungens sal ekande i huvudet, helt övertygad om att troll i diverse storlekar glirade in genom fönstren. Regressionen var total, de kalla kårar man kände som liten var tillbaka. Konstigt med sådana rädslor, jag vet mycket väl att troll inte finns (i alla fall utanför Dalarna), men ändå vägrade jag resa mig ur soffan, än mindre gå ut. Barnrädslan fick botas med barnpedagogik - Simon fick sjunga för mig så försvann det otäcka. Hej Elena fem år. Hamnade i Falukuriren också, fick dela med mig av mina musikfavoriter samt bjuda på en grotesk poträttbild i färg. Som Josefine brukar säga; "Oh, så fruktansvärt!" Detta var efter en mysig konsert med säckpipor, vevlyror, näverlutor och ett och annat bockhorn. Det värmde lika gott som en konsert med Volbeat, fast på ett annat sätt.

Jag och Simon fick möjlighet att åka ut till deras andra landställe ute på en ö i Gimmen. Känslor varmare än skärgårdsminnena gav fjärilarna i kroppen luft under vingarna under det dygnet vi var där. Klart vatten, badande, solande på flytbryggan, grillning och läsning ur Människohamn passande nog.. Helt tyst, ingen el. Underbart. <3