Katrineholm - Örebro - På cykel.

Som bekant, har Elena Jonsson härmed cyklat sträckan Katrineholm - Örebro, med ett gott resultat med tanke på väderomständigheterna. Motvind nästan hela vägen - förutom sista milen då det var mer hanterbart. Stannade först efter tre mil på en rastplats i Vingåker för att ladda batterierna med kalkonmacka, drickchoklad och vatten. Hade matsäcken i en ryggsäck, eftersom väskan jag hade med mig var jobbigt nedpackad i två plastpåsar för att rädda innehållet från det väntande regnet. Hade även en reflexväst utanpå ryggsäcken, så jag såg att ha puckelrygg. När jag glatt mumsat i mig matsäcken och var ivrig att komma iväg igen, kom jag på att jag var tvungen att få på mig västen utanpå ryggsäcken igen (nu ännu större än förut, på grund av att jag pulat ned regnbrallorna där). Fumlade i några minuter innan jag kom på en strålande idé. Jag lade in ryggsäcken i reflexvästen, lade mig ner på rygg på marken och snirklade armarna så jag fick på både väst och väska på samma gång. Tur att jag var ensam, folk hade nog undrat vad det var för insekt i människostorlek som hamnat på rygg. Mötte upp Simon strax innan Odensbacken, söta grabb som kom och mötte mig. Då var det tre mil kvar och efter ett tag bröt jag ihop för det värkte som fan i mina knän, så vi satte oss intill vägkanten och vilade en stund. Efter att ha samlat lite krafter cyklade vi en stund till innan vi gjorde sista stoppet vid ett Ica två och en halv mil hemifrån. Åt lite choklad och pinnade vidare. Var överlycklig när jag såg skylten Ekeby-Almby, då visste jag att jag inte var långt hemifrån där en dusch och en säng väntade. Tio i nio kom jag fram, sju timmar och tjugo minuter efter jag startat på uppfarten i Forssjö. Nio jävla mil, nästan en tredjedels Vätternrundan. Jag är nöjd med mig själv.