fredag 23 januari 2009

Winnerbäck<3

Lars Winnerbäck vann årets manliga artist på Rockbjörnen, wohoo! Men märkligt att han vann, jag har ju hört från många att han skriver så oerhört obegripliga låtar. Konstigt att han då kan bli framröstad till årets manliga artist. Den uppgivna röst som jag nyttjade så illa fick du att försvinna. Oerhört svårt att analysera innebörden av den raden. Här står livet i farstun, så nära inpå. Också väldigt klurigt. Det har glömts ett hjärta kvar i frosten. Åh, vad hjärnan måste gå på högvarv för att lista ut den metaforen. Jag tycker inte om när folk använder argumentet att han ser ut som en luffare. För det första, så varken är han eller ser ut som en. För det andra, bör dom titta på sina egna idoler. Om man jämför artisternas utseenden, lär dom inte hitta många olikheter. Men ååh, nu glömde jag bort något väsentligt. Winnerbäck gör ju så deprimerande musikvideos. I alla fall till låten Elegi. Den är ju svartvit och Winnerbäck sitter på en säng med sin gitarr och ser olycklig ut. Så kan man ju inte ha det. Ärligt talat nu. Ta låtnamnet först. För er som är kunniga i svenska, betyder just elegi klagosång. Klagosång, ja, det är ju en sång som tar itu med ett jobbigt ämne. Okej, säger ni då. "Men det visar ju att Winnerbäck är deprimerande!" Ja fan, han är ju lika deprimerande som ni. Han sjunger om en kris han har haft i sitt liv. Mycket märkligt att ha kriser i sitt liv, det har ju inte alla. En elegi för alla sorger den där hösten handlade om, för en mor som sjuknade in och för ett barn som aldrig kom. Missfall. Svår sjukdom. Klart som fan att han är ledsen. Han väver in det svåra i en låt, för att ta itu med det. Det är hans sätt. Hur gör ni andra?

Jag säger inte att alla ska älska Winnerbäck, bara för att jag gör det. Men anledningen till att ni inte gör det ska inte vara för att ser ut som en deprimerande luffare, knarkare eller skriver obegripliga låtar. Det fördummar er bara, eftersom ni inte har engagerat er i att försöka förstå. Att musiken eller den svenska vis/rock/pop-genren inte passar er, fine. Men prata inte om sånt ni inte vet något om. Man kan säga att man inte har hört så mycket eller att man inte fastnat för det. Men dra inte ner artisten för det. Förstår inte vad man tjänar på det. Framtoningen hos en person är däremot något man kan störa sig på. Om artisten är en stöddig, egenkär diva som i varenda intervju lyfter fram sin egna, unika intelligens som den riktiga, då kan jag förstå att man stör sig på någon. Men inte fan på en människas utseende. Fördomar om folk överhuvudtaget. Säg inte något om någon annan ifall du inte har engagerat dig i personen. Samtidigt, racka inte ner på personer fastän du har korrekt information. Man behöver inte snacka skit.

Läste vad Martin Söderström hade skrivit om Winnerbäck. ”Den erkänt blyge och medieskygge sångaren brukar sky media och undvika så mycket han kan”. Konstigt. 1. Kanske att han vill ha ett privatliv. 2. Media är skit.
Jag tycker om Winnerbäcks texter. Jag älskar hur han kan sätta svenska språkets ord på en obeskrivlig känsla man känner inom sig. Hur man genom hans ord, musik och röst kan ta sig igenom glada och svåra stunder. Hans konserter är underbara, med alla människor runtomkring som kan alla texter. Men som Johan Wahlström säger; Det är i alla fall min åsikt.

Kom änglar
Strimmor
Elegi
Brustna hjärtans höst
Det vackraste världen har sett
Hjärter Dams sista sång
Om du lämnade mig nu (Miss Li)
Nån annan
Som jag hade dig förut (Melissa Horn)
Tvivel
Stockholms kyss
Vinter över ån

Inga kommentarer: